Ison och Fille

jag får ursäka min frånvaro.
mitt liv är som en bergochdalbana, ena dagen är allt helt sjukt bra, andra dagen ligger jag här och gråter i min säng och undrar varför just mitt liv ska vara så jävla tragiskt.

det började för två månad sen, då släpptes bomben och jag stod ensam kvar utan att riktigt veta varför,
en vecka i sträck festade jag järnet och hade roligare än någonsin, tårar vad är det?

efter den veckan gick jag som på små moln, livet var underbart, några dagar senare blev det ännu bättre,
men den känslan höll inte i sig länge, bara 8 dagar, sen stod jag där igen, men den här gången visste jag varför.

festade även då järnet, men denna gång i två veckor,
sen stod jag där igen och mitt hjärta slog 49388376 slag på en minut, jag har aldrig varit gladare,
sen levde jag i något slags vakum i en vecka, nu sitter jag är 8 veckor efter den första gången,
vakumet har övergått till en stor klump i magen, jag har konstant ont är nervös hela tiden,
när ska det släppa, när ska det bli bättre?
jag hoppas det blir bättre imorgon, imorogn kväll ska detta elende lösas, nu eller aldrig, tredje gången gilt?
hur ska jag göra, ska jag vara dum och må bra eller ska jag vara smart och må skit?
jag undrar vad som är bäst?
när är det lätt att säga nej och bara gå därifrån?
varför kan jag inte bara göra det?
nej här gott folk har ni svaret: för att jag inte vill, för att jag är så jävla dum i huvudet, mitt hjärta har gått i tusenbitar men det struntar jag i..

HUR JÄVLA DUM I HUVUDET FÅR MAN BLI?
NÄR FAN SKA JAG FATTA??

KAN NÅGON KOMMA OCH BANKA IN DET I MITT HUVUD SÅ JAG FÅR MINNESFÖRLUST OCH GLÖMMER SKITEN.
men det är det sista jag vill..